Texten är publicerad 7.2.2013 i Östra Nyland.
I Finland fanns det år 2010 fler högskoleutbildade kvinnor (47 %) än män (35 %) enligt Näringslivets centralförbund. Men könsroller styr fortfarande vilka val vi gör i utbildningsbranschen. De s.k. kvinnobranscherna blir mer kvinnodominerade och s.k. manliga branscher är dominerade av män. Social- och hälsovårdsbranschen är mycket kvinnodominerad i såväl yrkeshögskolor som universitet. Universiteten har 78 procent kvinnor och yrkeshögskolorna har 86 procent kvinnor i social- och hälsobranschen. I motsats till de här är teknik- och trafikbranschen mycket mansdominerad, i universiteten studerar 76 procent män och i yrkeshögskolor 84 procent män.
Grundskolans och andra stadiets undervisning och studiehandledning har en central roll i arbetet för att bryta etablerade könsroller. Man borde presentera olika bildningsalternativ åt alla ungdomar som lika goda alternativ oberoende av kön.
Val av utbildning borde göras enligt egna gåvor och talanger och inte enligt stereotypa mönster. Högskolorna borde med sin egen verksamhet kunna inverka till att denna segregering skulle minska i olika utbildningsektorer.
Den nuvarande könsfördelningen i olika bildningsbranscher beror starkt på hemmets, skolans och omgivningens stereotypa inställning. Varför blir vi förvånade när vi hör, att grannens far är sjukvårdare eller att systerdottern är ingenjör? Alla människor har olika gåvor och de passar in i olika branscher oberoende av kön. Det här borde inte vara någon överraskning.
Jag har stött på situationer där sjukskötarmannen är tvungen att förklara sitt utbildningsval med olika svepskäl, som: ”där finns många kvinnor, därför sökte jag dit”. Varför kan vi inte acceptera människors utbildningsval utan olika svepskäl? Jag har hört människor prata om kvinnoingenjörer som s.k. manliga kvinnor. Varför kan inte ingenjörkvinnan vara kvinnlig?
På arbetsplatserna syns dessa situationer så, att mannen ofta prisas i kvinnodominerande branscher och kvinnans kunnande underbeskattas i branscher som är dominerade av män.
När jag arbetade på daghem, som är mycket kvinnodominerade arbetsplatser, stötte jag på en situation, där mannen som sommarjobbade, försvann mitt på dagen då barnen tog sin middagslur.
Jag funderade några dagar över detta, vart denna man alltid tog vägen och en dag märkte jag att han hade gått till ett utrymme, som var stängt under sommaren.
Efter några timmar kom den här unga mannen gäspande tillbaka till vår grupp. Då gick det upp för mig, att mannen också tagit en middagslur.
Jag berättade det för min förman, som konstaterade att låta honom göra som han vill, det är ju så viktigt för barnen att det finns åtminstone en man som rollmodell! Så var det ju, att barnen trivdes bra i den här mannens sällskap. I mitt tycke ger det ändå ingen rätt åt arbetstagarna att vi skall vara olikvärdiga beroende på kön.
Varför prisas männen i de kvinnodominerade branscher och kvinnornas kunnande underskattas i branscher som är dominerade av män? Det är ju ändå förnuftigare, att uppskatta en person för sitt kunnande, inte könet.
Vi borde alla på vårt sätt satsa på vårt samhälle, vårt arbetsliv och på att vår utbildning blir jämlik i stället för att fortsätta enligt ett gammalt, invant mönster. Vi måste lära oss att tänka på ett nytt och kreativt sätt!
Anette Karlsson
